Sommartider
Jag kom precis att tänka på en rolig sak. I somras var vi på Tjörn med en ex- granne och lite annat folk. När vi var är så bestämde några att de skulle till Brattön, och då var ju självklart tanken att de skulle ta färjan. Men då ringer en av de som bor på ön (Brattön, inte Tjörn) och säger att hennes son kan hämta dem med båten. "Åh ja vad smidigt", tänker vi då. "Det blir ju jättebra." Så de som ska till Brattön (inte jag) går ner till vattnet för att vänta på pöjken med båten.
Så de väntar. Och väntar.Och väntar. Till slut ringer Sussie (ex- grannen) till Linda (den tillfälliga Brattö-bon) och frågar vart i hela friden han har tagit vägen. Då säger Linda "Jo men han ser er!". Och då ser de honom, komma paddlandes som en dåre. PADDLANDES. I en RODDBÅT.
Det var så jäkla roligt att jag trodde jag skulle avlida.
Jag hatar redan rubriker
Ligger nu i sängen och skriver ett arbete om Frédéric Chopin som jag tror ska lämnas in imorgon. Och med tror menar jag verkligen tror, för jag var den enda som sa att det var till imon. Alla andra sa att den var till efter lovet, så nu hoppas jag att jag blir färdig, har rätt, alla andra fel, och att det går väldigt dåligt för dem.
Eller inte väldigt dåligt kanske. Men jag hoppas att de får en liten utskällning. Det brukar ju jag få. Eller alternativt att jag får beröm. Vilket som. Och börjar nu känna att det kanske är lite sent att plugga vid den här tiden på dygnet. Och nu kurrade min mage med.
Slut på världsens tråkigaste blogginlägg.
En ny början
Ja, då tänkte jag då pressa in bloggande i mitt vardagskaos med skola, familj, vänner och allt annat möjligt ett liv nu kan bestå av. Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Men det löser sig nog. Saker har ju en tendens att göra det för det mesta.
Så då börjar vi här då.
Hej. Jag heter Rebecca, kallas alltid Becca och nu på senare tid även Becco, av någon anledning. Men därav bloggnamnet. Så hej, jag är Becco, och det här är väl mitt liv. Hoppas ni inte tycker jag är alltför tråkig.
